En resa genom Asien

Äventyr på moped

Kategori: Thailand

Igår hyrde vi moped för att lättare kunna upptäcka området kring Chiang Mai. Ingen av oss hade kört moped innan (jag har kört e-moppe en gång i Myanmar men annars bara åkt bakom Bastian) men mamma tog på sig ansvaret som förare. Efter en liten hackig start med bland annat körning i högerfilen (vänstertrafik här...) gick det bättre och bättre ;-)

Här har vi henne! Mästerföraren.

Vi körde upp på ett berg och in i regnskogen. Första stoppet vi gjorde var vid ett mysigt vattenfall som ni ser här ovan. Helt själva var vi i denna lilla oas.

Det kryllade av fjärilar överallt! Om ni kollar noga ser ni de små blå fjärilarna jag blev helt till mig över. 

Vi fortsatte uppför berget och hamnade vid Wat Phra That Doi Suthep. Beläget 15 km från Chiang Mais stadskärna och på ca 1000 meters höjd erbjuder stället en magisk utsikt. För många thailändare är platsen helig. Man vallfärdar hit för att offra till Buddha och skänka pengar till omvårdnaden av templet för att på så sätt bättra på sin karma.

Utsikten är magisk!

Vi fortsatte uppför berget till Doi Pui på ca 1700 m över havet. Här finns Hmong Tribal Village, en söt liten by omgiven av grönska i alla riktningar. Här fick vi en inblick i hur byborna lever sina enkla liv. Många av dem bar vackra traditionella kläder. Överallt sprang små söta barn omkring och lekte. På marknaden sålde byborna sina fantastiska hantverk som de mellan kunderna satt och tillverkade. Häftigt att se.

När vi var påväg hem igen skedde en liten olycka. Medan vi körde började mopeden ge ifrån sig ett konstigt ljud. Jag kände direkt igen ljudet från när Bastian och jag hade fått punktering i Laos. I stressen råkade mamma köra över en stor gren. Jag ropade bakifrån "stanna stanna stanna!!!" men mamma fick lite panik då vi var mitt i en kurva och hade trafik bakom oss. När hon väl fick stopp på mopeden råkar hon missbedöma avståndet till diket bredvid oss. Jag vet inte riktigt hur det kunde hända men helt plötsligt är vi påväg ner i diket, och några ögonblick senare ligger vi i diket, kravlandes, med mopeden över oss. 


Så fort vi hade försäkrat oss om att vi båda levde och var någorlunda oskadda (mamma fick ett stort rivsår på armen) började vi försiktigt försöka resa oss upp. Med gemensamma krafter fick vi upp mopeden på vägen igen. Det dröjde inte många sekunder till 5-6 mopeder och säkert 10 personer hade stannat och skyndade sig fram till oss för att hjälpa till. Min ena sko låg kvar i diket tillsammans med mina solglasögon. Det var kaos. Som tur var fick vi en massa hjälp av otroligt hjälpsamma thailändare som ringde till vårt hotell och försäkrade sig om att vi var okej. 

Efter 40-50 minuters väntan kom en stor "RESCUE-bil" till oss som tog hand om mammas sår. Därefter kom en annan bärgningsbil som vi fick åka med tillbaka till hotellet. Hahaha... jag skrattar så mycket när jag tänker tillbaka på denna galna händelse! Åh, vad jag önskar att någon hade kunnat filma oss när vi låg där i diket och kravlade. Det blir nog ingen mer moppetur på ett tag om vi säger så! ;-)