Sista dagen i Nepal
Kategori: Nepal
Igår var en lååååång dag. Åk aldrig i hela era liv sträckan Tansen-Katmandu. Aldrig. Någonsin. De första två timmarna i minibussen jag hade hamnat i var fruktansvärda. Det gick undan som bara den på små kringelikrokvägar. Gas, broms, gas, broms. Kurva efter kurva. Spypåsar delades ut som julklappar på julafton. Överallt hörde jag hur folk kräktes, allt medan jag själv kämpade mot illamåendet och såg på när flickan framför mig spydde ner hela bildörren. Fruktansvärt. Jag tänkte på liljor, doftljus och blomsterängar medan jag stirrade stint framför mig på den krokiga vägen.
Resterande 11 timmar kan jag inte säga var mycket bättre, men i alla fall kräkfri. Jag var beredd på en lång färd, men jag var inte beredd på trafikstockning i över en timme, punktering, däckbyte i två timmar och ytterligare trafikstockningar. 13 jäkla timmar tog resan totalt. Jag kommer nog aldrig mer klaga på en lång flygning igen. Dessa bussresor dödar mig.
Tog en liten promenad i stan på förmiddagen. Men annars har dagen idag varit lugn och mest har jag hängt med de andra hostelgästerna. På frukosten imorse pratade jag med några andra backpackers, och när jag berättade om min resa på 13 timmar sa en annan tjej att hon hade råkat ut för en 16 timmar lång bussresa i Burma. Då vet jag vad jag har att vänta mig då...
Har också träffat min första danska på resan! "Men då förstår ni kanske varandra?" utbrast någon. Vi log mot varandra och med en tyst överenskommelse bestämde vi oss båda för att fortsätta samtalet på engelska. Puh!
Det känns konstigt att lämna Nepal imorgon! Tiden har flugit förbi och jag kan inte fatta att jag har varit här i en månad redan! Jag har varit med om så mycket, och nog aldrig trodde jag väl att jag skulle spendera halva tiden på ett barnhem.
Från magsjuka mina första dagar i Katmandu till fantastisk barnhemsvistelse, besök i Buddhas födelseort, äventyr bland bergen i Pokhara, lugna dagar i Tansen och nu tillbaka i Katmandus storstadsmiljö. Av någon anledning var mina förväntningar på Nepal väldigt låga när jag kom hit. Kanske för att man (jag) vet så lite om landet, och de två gigantiska grannländerna Indien och Kina ofta blir mer uppmärksammade. Nu i efterhand måste jag medge att Nepal överträffade alla mina förväntningar. Här finns några av de vackraste platserna jag någonsin sett och jag har verkligen blivit bortskämd med helt fantastisk natur, kultur och till största delen helt underbara människor. När jag träffade mina volontärkompisar i Tansen berättade de att Som och Melina (14 och 10 år) hade ställt sig och lagat frukost och Dhal Bhat till allihop på morgonen efter resan till Pokhara. Alla vuxna hade varit för trötta, så de hade gjort iordning ris, kokat potatis, gjort linsgryta... VILKA barn i Sverige skulle göra det???? Så underbara.
Visst finns det inslag i kulturen och traditionen som jag inte ställer mig bakom. Något jag avskyr och nästan spyr av är att se hur vanligt det är att öppet peta i näsan här. Dagligen ser jag hur, framförallt män, petar i näsan och sedan torkar av eventuella fynd på kläder. Ööööhhh. Rent generellt är renligheten inte så stor här i Nepal om vi säger så. Vad jag också har uppmärksammat är vilken stor makt de äldre i samhället verkar ha. Jag vet att det finns ett samhällssystem i Kina, Sydkorea och andra länder i Asien som kallas för konfucianism. Detta innebär bland annat att de äldre i samhället är överordnade de yngre. Samma tankesätt verkar genomsyra samhället här. Jag kan förstå grundtanken, speciellt i ett land som Nepal, men för västerländska mig känns det totalt befängt.
All reklam om olika hudblekningsprodukter gör mig också förtvivlad. I väst kämpar vi för att bli bruna. Vi pressar på stranden, använder BUS och solar solarium. Detta medan människorna här gör allt vad de kan för att få motsatt effekt. Jag vet inte hur det fungerar i Nepal, men i Indien är det lättare för kvinnor med ljus hy att bli bortgifta. Detta för att skönhet är så starkt förknippat med ljus hy. Fruktansvärt.
Det finns absolut mycket att jobba med här i Nepal, men vem kan egentligen döma när 85 % av befolkningen arbetar (sliter) inom jordbruk och man samtidigt försöker hämta sig från en jordbävning som skakade nästan hela landet..
Thailand!!! Visa mig vad du har!
