En resa genom Asien

I tisdagskväll 18:30 lokal tid landade jag i mitt efterlängtade Myanmar. Hade ingen utresebiljett (vilket egentligen krävs!) och var lite nervös när jag gick igenom immigrationen, men det var verkligen inga problem. Gick för att ta ut pengar (kände mig snorrik med 200 000 kyat i handen) och gick på jakt efter en taxichaufför (de gick snarare på jakt efter mig). När jag satte mig i taxin och vi körde iväg kände jag direkt att något var konstigt. Jag satt på helspänn och försökte komma på vad i trafiken det var som kändes så FEL. Så slog det mig att vi ju körde på fel sida vägen - det är nämligen högertrafik här! Efter 3,5 månader med vänstertrafik i fyra olika länder verkar det som att min hjärna blivit så van vid det omvända att till och med gamla goa högertrafiken kändes främmande. Vad som också krånglar till det är att Myanmar tidigare har haft vänstertrafik, så ratten är därmed på höger sida.

Det första jag gjorde efter att jag hade checkat in var att hitta närmaste restaurang. Var så hungrig!!! Det blev middag på gatuköket mitt över gatan. Som ni ser på bilden satt vi allihop på små stolar med tillhörande minibord som antagligen hade passat ett gäng 10-åringar bättre. Åt ris, någon slags potatisröra, kikärtor och grönsakssoppa med tillhörande te. Mmm!!! 

Bor på ett hotell i Downtown Yangon med stadskärnan på 20 minuters gångavstånd. Nästan det första jag gjorde igår var att av en händelse springa på världens sötaste marknad bara ett stenkast från mitt hotell. Det kändes som att jag gick in i en annan värld. Män och kvinnor i alla åldrar sittandes på marken säljandes allt från frukt och grönsaker till ris, kött, fisk, blommor och kläder. De flesta log mot mig. Inte konstigt det med tanke på mitt leende som nog var bredare än hela Myanmar... :-)

Chinlone är Myanmars, för mig tidigare helt okända, nationalsport. Tydligen är sporten i grund och botten inte tävlingsinriktad, vilket ju passar detta buddhistiska lands image!!! ;-) Man passar en boll mellan sig genom att bara använda fötterna, och får poäng efter hur snyggt man gör detta. Tycker det verkar himla svårt! När jag tog en promenad idag vid Kandawgyi Lake såg jag ett sååå duktigt killgäng spela! Viga och starka med stora leenden och höga skratt gjorde de riktiga akrobatkonster för att hålla bollen svävandes. Kul att se!

När jag på eftermiddagen, precis innan solen var påväg ner, gick för att besöka Shwedagon Pagoda kändes det som att jag nådde en stor milstolpe på min resa. Jag kommer så väl ihåg när jag satt där hemma i Höllviken vid mitt skrivbord i somras och gjorde research för de länder jag ville besöka. Jag sökte på "Burma" på Pinterest och fick upp de mest fantastiska bilderna. Satt helt stum medan mina armar knottrades och ögonen tårades. Resan hit till Myanmar kändes då så avlägsen, och att flera månader senare på riktigt få se något som tidigare bara varit en dröm blev så mäktigt.

Jag fick mig en liten burmesisk följseslagare som i princip bara kunde fråga om mitt namn på engelska och sedan säga "Let's go, Linnea!". Han var väldigt behagligt sällskap och vi gick mest tysta runt området båda två förutom när han väl tyckte att jag stannade för mycket och då försökte skynda på mig. "Let's go, Linnea!" Vi tog några bilder (haha) och sedan sa vi hejdå.

Nyckeln är definitivt att vara där vid 5-snåret på eftermiddagen. Då har man en stund på sig att se detta hav av tempel i dagsljus innan solen går ner vid 6. Då tänds lamporna vilket gör att alla tempel ser ut att glänsa. Bland munkar i vinröda klädnader och nunnor i rosa gick jag runt på området och kände mig som någon i ett vykort.

Första dagen i Yangon får 10/10 toasters!