Djungelsafari och födelsedagsfirande
Kategori: Nepal
Har en del bilder jag bara måste visa er från härliga dagar här i Sauraha. I torsdags förra veckan hade jag och den amerikanska tjejen, Danielle, bestämt oss för att gå på djungelsafari. Morgonljuset var helt fantastiskt när vi sakta gled över floden i vår kanot, in i djungeln. Våra två guider hade en lång genomgång av olika säkerhetsregler innan vi påbörjade vandringen. Skulle vi stöta på en argsint björn skulle vi 1. Stå stilla och vänta 2. Göra ifrån oss olika ljud för att skrämma iväg djuret 3. Göra oss redo för att slåss. Slåss???? Jag och Danielle bara stirrade på varandra. Steg 3 kändes väldigt främmande för oss båda, och jag vetetusen om jag hade haft sinnesstämning nog att slåss mot en björn!!! Oavsett vad vi gjorde var det viktigt att INTE gripas av panik och springa iväg. Hahaha... Jag hade säkerligen sprungit för vilda livet om en björn attackerade och mina alternativ var slåss/spring.
Vi gick allihop på led med mig och Danielle i mitten. Vi såg en massa söta apor i träden, och en del rådjur i närheten. Apor och rådjur lever ofta tätt tillsammans eftersom de kan hjälpa varandra. Rådjuren äter den frukt eller annan föda som trillar ner från träden i vilka aporna klättrar. Aporna kan också varna rådjuren ifall en fara skulle hota. Så häftigt att höra om hur de samarbetar!!!
Vi såg flera fotavtryck från en tiger som bara var några timmar gamla. Vid ett tillfälle stannade våra guider upp flera gånger för att bara lukta, lyssna och känna. Jag kan nästan svära på att jag hörde hur tigern morrade. Danielle sa efteråt att hennes mage hade kurrat lite, men både guiderna och jag tyckte oss både ha hört och känt av tigerns närvaro.
I över en timme vandrade vi på knappt befintliga stigar i högt gräs. Jag fattar inte hur våra guider inte gick vilse! Vi såg fler rådjur, krokodiler och en klunga med gigantiska storkar. Mina smalben och armar blev helt sönderrivna från alla taggbuskar och den tuffa terrängen. Vid ett tillfälle fick vi ta av oss skorna och vada i vattnet. Äventyr!!!! Kände mig som Indiana Jones.
Här nedan ser ni förresten bild på noshörningarna som vi såg den morgonen vi gick på vår egna lilla vandring.
Bortsett från några rivsår kom vi tillbaka till civilisationen oskadda. Vi vandrade sedan bort till byn för att hämta ut en tårta till två födelsedagsbarn. Som och Melina fyllde 14 och 10 år, och det vankades födelsedagsfest för dem. Det var så roligt att se vilken härlig och glad fest det blev trots enkelheten. Några ballonger i taket, ett par ljus i tårtan och så fantastisk sång från barn och volontärer. Som och Melina fick varsin födelsedagspresent, men leksakerna var självklart till alla barnen att dela på. Det är så rörande att se hur lite de har på barnhemmet rent materialistiskt sätt, men hur rika de är i kärlek och glädje. Man tänker kanske att vi volontärer kan ge barnen mycket genom att komma till dem, och visst är det så, men jag känner ofta att jag får mer tillbaka än vad jag faktiskt ger.
