En resa genom Asien

7 november:
Klockan visar på 06:56 och jag har varit vaken i lite över en timme. Jag sitter på en turistbuss som ska ta mig till Sauraha och barnhemmet.

Just nu kör vi förbi en skola, och på gårdsplanen har ett gäng skolelever taekwandoträning. Barnen i sina vita rockar med olika färger på bältena. Alla gör de övningarna samtidigt. En man borstar tänderna uppe på sin balkong och en kvinna värmer sig i morgonljuset. Vi kör förbi en gammal gumma som säljer ingefära vid vägkanten. Några barn i skoluniform går den långa vägen till skolan. Bergen reser sig i bakgrunden, och långt där borta skymtar snötäckta toppar. Jag mår lite illa av allt skumpande fram och tillbaka. Serpentinvägarna är smala och ibland är vi bara en hårsmån från att köra in i mötande trafik. Vägarna är i absolut det sämsta skicket jag någonsin varit med om. Om man ens kan kalla det väg. Stenig terräng är en mer passande benämning.

Runt 14:00 skumpade bussen in på "busstationen". Små halmhyddor och kilometervis med risodlingar omgav oss. Barnen var i skolan när jag kom inklampandes genom grinden till barnhemmet. Träffade en annan volontärarbetare från Spanien som visade mig runt. Barnhemmet ligger precis vid Chitwan National Park, och jag har aldrig varit med om en vackrare plats än denna. Djungel på ena sidan, och snötäckta berg på den andra. Det är som att befinna sig i två världar samtidigt.

Man blir då verkligen omhändertagen här! Alla är så omtänksamma och genuint trevliga. Barnen ska vi inte snacka om. Min oro var att det skulle bli för mycket för mig att se barnens lidande, men barnen mår SÅ bra här och verkar faktiskt väldigt lyckliga. Här finns så mycket värme och glädje, både bland barnen, ägarna och volontärerna.

Så fort barnen kom hem från skolan och såg att jag var nykomling blev jag bombarderad med frågor. "Vad heter du?" "Linni?" "Lilly?" "Lina?" "Var kommer du ifrån?"

Asmita, en tjej på 6 år, kom direkt fram till mig och berömde mina smycken. Sedan kröp hon upp i mitt knä och ville leka. Alltsåååååååå!!!!! Jag kämpar med att försöka memorera alla namn, men de är ju så många.

Jag känner mig så lugn och avslappnad här. Annat än vad man kan säga om gårkvällen då jag hade ett mental breakdown och bara låg på gatan och grät över att mina strumpor och trosor inte hade kommit tillbaka från tvätteriet. Ah... Känner hela tiden det allra bästa eller sämsta!

8 november:
Wow wow wow!!!! Jag har inga ord för min morgon. Känner mest Taj Mahal släng dig i väggen (ok inte riktigt...) för det här var helt magiskt. Jag och tre andra volontärer från Italien, USA och England hade satt våra klockor tidigt för att kunna vara iväg 06:00 på en morgonpromenad vid djungelkanten. Innan solen ens hade gått upp vandrade vi i det blöta gräset från daggen. Dimman låg tät över floden och långsamt färgades himlen rosa. Det var nästan helt tyst. Vi såg först en flock med rådjur, sedan en krokodil, fantastiska fåglar jag inte kan namnet på, en elefant som tog sig ett morgonbad och det coolaste av allt; freaking noshörningar!!!!! Allt detta på en liten morgonpromenad! Ljuset, omgivningen och allt var bara så perfekt.

Vi kom tillbaka till barnhemmet, åt frukost med barnen, lekte en stund och gick sedan tillsammans allihopa till barnens skola som började kl 10. Nu på eftermiddagen har jag och Danielle, tjejen från USA, gått på en till promenad i området. Vi gick förbi en liten butik i byn när en elefant plötsligt gick förbi och stoppade in huvudet!!!! Tänk att ha som vardag att få besök av en nyfiken elefant!

När barnen är i skola har vi volontärer lite fritid. Här är varmt om dagarna för Sauraha ligger bara på 300 m ö havet, även fast kvällarna och nätterna är svinkalla. Alla volontärer är så fina människor! Det är så roligt att få höra om deras äventyr och tidigare erfarenheter. En tjej från England är här på barnhemmet för femte gången och har följt den yngsta flickans resa från att hon kom hit till att hon nu är 4 år. Så underbart fint.

Imorgon väntar eventuellt djungelsafari...

Många otroligt lyckliga kramar från världens finaste plats och barnhem <3