Eftersom jag kom fram så sent igår kände jag att jag var tvungen att stanna en extra natt här i Kozhikode för att kunna se staden ordentligt. Jag bestämde mig rätt så fort, 08:37 för att vara exakt, att jag skulle försöka hitta ett nytt hotell. På morgonkvisten blir jag nämligen obehagligt väckt av att den lille irriterande receptionisten som står utanför min dörr och ringer på. Sömndrucket öppnar jag dörren och undrar vad i helskotta som står på. Det måste vara något viktigt! Jo, hehe, han ville bara veta hur det nu var med min adress, hade jag skrivit 211-11 eller stod där kanske 212-12? Finns det mer irrelevanta saker att fråga om klockan halv 9 på morgonen kan man ju fråga sig????
Här har ni bild på mitt nya hotellrum för natten! Sjukt fräscht! Och mjuk säng :-)
Åt frukost på Dosa Hut (typ en kopia av Pizza Hut fast the Indian way) och vandrade sedan runt lite i staden. Måste försöka sluta beställa Masala Dosa, även fast det är så gott, och börja prova fler rätter. Äter det både till frukost och middag. Haha! Fick till och med se hur det går till vid matlagningen idag.
Kozhikode är en jäktad stad och den tredje största i Kerala (här finns till och med KFC!). Bestämde mig ändå för att åka hit på grund av närheten till havet. Och närheten till Kannur med sin strand Payyambalam Beach. Imorgon bär det av ditåt.
Igår var det förresten två veckor sedan jag kom hit till Indien. Jag har lärt mig mycket under min lilla tid här i detta stora land. Länge har jag till exempel funderat över varför indierna vill krångla till det så mycket genom att benämna nästan varenda restaurang med "HOTEL"? Jag har ju så klart trott varje gång att det är ett hotell, ända till jag har sett skylten under där det står "Pure Veg" eller "Veg and Non-Veg". Då har jag insett att det är en förklaring av maträtterna restaurangen serverar och inte beskrivning av hotellgästernas matvanor. Nu äntligen har jag blivit informerad om att namnet "Hotel" används för lokala restauranger som serverar sydindiska rätter. Man får ofta thali som är en mix av olika grönsaker, såser och ris. Även fast det finns en meny så serveras vissa maträtter bara under en viss tidpunkt har jag märkt. Underligt!
Indien känns redan vid första anblick väldigt svart eller vitt, och visst är det ett land med stora kontraster. Bredvid en mångmiljonvilla ligger ett fallfärdigt ruckel till hus. Utanför ett stort lyxigt shoppingcenter står en försäljare och säljer grönsaker. Kvinnorna i sina långa, vackra klänningar i olika färger på smutsiga gator som inte blivit skötta på årtionden. Affärer med så mycket guld att ögonen gör ont, och på gatan utanför en tiggare. Vacker natur möter sopberg efter sopberg. Samtidigt är ingen människa den andre lik. När jag höjer förstoringsglaset och tittar närmre ser jag nya färgkombinationer och mönster på kvinnornas klänningar varje dag. Hudfärgen skiftar på människor från mörk till ljus. Här finns smala och tjocka indier. Vissa har avlånga ansikten och smala ögon. Andra har stora öron och platta näsor. Lika lite som det går att hitta en typisk europé, går det att finna den typiska indiern. Jag fascineras ständigt av Indien och när jag trodde att jag hade kommit underfund med något, blir jag snabbt motbevisad. Fina Indien!
