En resa genom Asien

Igår 9.30 avgick bussen från Ernakulam. Min lilla indier/Malmöbo kunde tyvärr inte skjutsa mig till Munnar, men han skjutsade mig till busshållplatsen och såg till att jag kom på rätt buss! 5 timmar senare var jag framme i Old Munnar. Bussresan var lite som den där midnattsbussen Harry Potter åker i antingen tredje eller fjärde filmen. Helt plötsligt var vi över i höger körfält och en hårsmån från att krocka. Det gick i säkert 80 km/h på små knaggliga, krokiga och smala vägar. Hjärtat i halsgropen. Visste ni förresten att det finns speciella "kvinno-säten" längst fram i bussen här i Indien? Där får inga män sitta, utan de är hänvisade till platserna längre bak. Hur sjukt?

Väl framme i Munnar hittade jag till ett litet mysigt hotell uppe bland teodlingarna... och wow!!!! Vilka fina vyer. Överallt hördes ljudet från när små, gamla gummor klippte av tebladen från buskarna. De bar de stora färgglada säckarna på huvudet, men stannade upp varje gång jag gick förbi för att säga hej. Som hämtat ur ett vykort eller nåt!!!

Idag har jag inte hunnit med mycket mer än att åka buss i 6-7 timmar. Först till Kattapana för en snabb lunch som indiern bredvid mig beställde åt mig eftersom jag inte förstod de indiska maträtterna som stod på menyn, och sedan vidare till Kumily som är känt för sina kryddor. Hela staden luktar faktiskt gott och jag tror att det kan vara nejlika.

Jag har precis ätit middag. Dal med chapatti (bröd). Dal är det enda jag vet vad det verkligen är, och så fort jag har försökt beställa något annat så har det slutat med att jag har fått in en tallrik ris med en eller annan grönsak i eller nåt. Förresten har jag svårt att förstå indiernas accent!!! Flera gånger får jag fråga om eller gissa mig fram. Det är i alla fall ett väldigt hjälpsamt folk och alla verkar så måna om att jag ska må bra och trivas. Dessutom räcker det med att jag står några sekunder och ser förvirrad ut på en busshållplats för att någon ska komma fram och hjälpa mig. Kan det inte vara så i Sverige också?