En resa genom Asien

24 timmar bland Mui Nes sanddyner

Kategori: Vietnam

 
Jag lämnar Nha Trang bakom mig och färdas söderut på riksväg 1. En bussresa på 5 timmar tar mig till Mui Ne, den lilla fiskebyn som blivit känd för de närliggande och enorma sanddynerna samt för sina vackra stränder. Hit kommer ryssarna på solsemester, något som märks tydligt då både skyltar och menyer på restauranger är på ryska. Deras lätt identifierbara utseende gör att jag lätt kan bekräfta att den ryska invasionen är ett faktum. De är överallt.

Mui Ne ligger i södra Vietnam, 4-5 timmar med buss från Ho Chi Minh City (f.d. Saigon). Norra och södra Vietnam skiljer sig åt en del och så gör även de olika platserna jag besökt. Ju mer söderut jag kommer desto varmare blir det. Regnet försvinner gradvis i takt med att palmerna blir allt fler. Den södra delen ska vara rikare än den norra men det är ingenting jag har märkt av. Överallt hör jag vietnamesiska men dialekten är annorlunda här nere i söder än vad den var runt Hanoi. Olikheterna till trots finns det mycker som är väldigt typiskt vietnamesiskt i hela landet. Först och främst tänker jag på alla miljontals vespor. Varje familj äger minst en vespa och de är utan tvekan det primära transportmedlet. Många gånger är de fullastade med olika typer av varor, levande djur eller varför inte ett helt kylskåp? Har ingen bra bild på detta men såhär lustigt och galet kan det se ut. Jag tänker också på gatustånden där banh mi (baguetter) säljs. De smala husen och mysiga gränderna. Nudelsoppan pho som kan ätas närhelst på dagen. Kvinnor i bambuhattar. Den röda flaggan med gul stjärna som vajar i vinden, oftast i sällskap av kommunistflaggan med hammaren och skäran. Cykelrikshorna. De små allt-i-allo-affärerna där du kan köpa allt från nagellack till silvertejp och dörrmattor. Hotellen och hostlen som oftast är familjeägda (en gång stod receptionisten i pyjamas medan hon yrvaket checkade in mig) och har känslan av riktiga hem. Fallfärdiga cyklar och trassliga elledningar. Galen trafik och tutande fordon. Ja, alla influenser från Kina och Frankrike till trots har Vietnam verkligen karaktär!

Mui Ne är ett ganska litet ställe så på 24 timmar hann jag med att se en hel del. Jag hyrde moppe för tredje gången gillt och gav mig iväg på upptäcksfärd. Första stoppet blev vid Mui Nes hamn. Båtarna var så många att jag fick lite "Trojakänsla" över det hela. Ni vet i filmen när Spartas gigantiska armé är påväg till Troja med alla sina tusentals skepp och skeppen är så många att de försvinner bakom horisonten. Lite så kändes det.

Hittade en massa fina musslor (inte snäckor - tack Bastian!) vid stranden.
Stopp nummer 2 gjorde jag vid de röda sanddynerna!!! Woho! Området var så stort att det nästan kändes som att befinna sig mitt i öknen. Åh, det var häftigt! Det blåste Skånevindar och jag hade sand och hår precis överallt. Solen gassade och sanden var varm. Det var härligt.
Jag gick upp tidigt morgonen därpå och körde till Fairy Stream. På avstånd ser det ut som en lång smutsig flod, men det är vatten från ett närliggande vattenfall som rinner över sanden. Alla får ta av sig skorna och gå barfota i den lilla floden. Supermysigt och vackert. Killen som ni ser vandra uppe bland klipporna trillade bokstavligen ner två sekunder efter att jag tog bilden. Han klarade sig okej som tur var.
I närheten av Fairy Stream fanns en liten strutsfarm galet nog. Strutsar är himla coola tycker jag. Och vilka enormt långa halsar och gigantiskt stora ben de har! Ser mer ut som en muterad häst eller nåt än en fågel. Som ni ser på bilden har de tyvärr någon slags sadel på sig. Vi turister kunde nämligen rida på dem om vi ville... Vad tusan??? :-(
Efter mitt strutsbesök körde jag vidare längs med kusten. Såg en massa fina palmer, vackra klippor och milslånga stränder.
På eftermiddagen hoppade jag på bussen igen söderut. Vart jag hamnat nu får ni veta i nästa inlägg! :-)
Kommentera inlägget här: