En resa genom Asien

Hej på er! Det lugna livet i Ubud fortsätter... Idag började jag dagen med power vinyasa yoga med min favoritinstruktör Nina! Hennes pass är SÅ jobbiga att man skulle vilja strypa henne för positionerna hon tvingar ner oss i (skämt å sido) men hon är så duktig på att ge instruktioner och har alltid ett leende på läpparna, något som får varje omöjlig position att verka fullt möjlig. Gud, vi var allihop som små svettpölar efter passet. Jag undrar vad mannen från Tjeckien som aldrig provat yoga innan tyckte... Hade ett sånt tungt pass varit mitt första hade jag garanterat aldrig i livet fortsatt med yoga. Jag kan däremot tänka mig att många gillar det fysiska och har svårt för det lugna. Jag märker själv hur mycket jobbigare den långsammare yogan kan vara. Det långsamma är svårt eftersom vi alltid vill att saker och ting ska gå snabbt. Att stanna upp är jobbigt eftersom det ofta innebär tid till reflektion samt att tankarna börjar flöda. Om man ständigt är på språng och aldrig kommer ner i varv slipper man de jobbiga känslorna. Och det är så lätt att hamna där, i den onda cirkeln av att alltid göra sig själv upptagen. Åh, vad ALLA borde göra yoga!

 

Här om dagen gjorde jag en utflykt till Ubuds kringliggande risodlingar och vackra natur. Det finns en vandringsled som heter Campuhan Ridge Walk som jag hade läst gott om någonstans på Pinterest (som btw har varit mitt liv under resan!!! man kan hitta så mycket inspiration där). Det visade sig vara en himla fin vandring!

Let's go!

Ris är något jag verkligen förknippar med Asien. I varje land jag besökt har jag sett risodlingar, men överallt har de också sett olika ut. Jag har lärt mig hur gigantiskt många olika rissorter det finns och att arbetet med att odla ris och skörda inte är det lättaste... Det är ett tungt arbete som för de allra flesta genererar en alldeles för låg lön.