Sacred Monkey Forest
Kategori: Indonesien (Bali)
Dag 15 i Ubud. Vart tusan tar dagarna vägen?! Idag startade jag dagen med en fantastisk frukost! En acaibowl som till och med var godare än vad den ser ut att vara på bilden. Drakfrukt, mango, banan, torkade kokosflingor och hemmagjord granola toppat med ett myntablad. Smaskens!
Vid 12 gick jag på Hatha yoga för att få svettas lite igen. Ahhh, jag har blivit HELT såld på yoga. Jag har tyckt om det innan också men på grund av problem i nedre rygg har jag haft svårt för många positioner. Nu går det mycket bättre. Kanske är det värmen och Balis helande energier som har en positiv inverkan på mig? Eller så är det för att yogan har blivit så mycket mer för mig än bara en fysisk träningsform. Yogan är avkoppling, den är kontakt med mig själv, den är meditation, den är en dans och den är harmoni. När jag ställer mig på mattan försvinner tankarna (inte alltid) i takt med att kroppen blir varmare, hjärtat slår snabbare och andhämtningen blir tyngre. Allt som finns är positionen jag står i och andetaget jag tar. Omvärlden blir oviktig. Ibland känns det lätt, ibland jobbigt. Ibland känner jag mig stark, ibland svag. Ibland känner jag mig tillfreds och glad, ibland ledsen och irriterad. Allt medan svettpärlorna sakta letar sig ner från pannan, förbi kinderna och ner på mattan.
Vid 12 gick jag på Hatha yoga för att få svettas lite igen. Ahhh, jag har blivit HELT såld på yoga. Jag har tyckt om det innan också men på grund av problem i nedre rygg har jag haft svårt för många positioner. Nu går det mycket bättre. Kanske är det värmen och Balis helande energier som har en positiv inverkan på mig? Eller så är det för att yogan har blivit så mycket mer för mig än bara en fysisk träningsform. Yogan är avkoppling, den är kontakt med mig själv, den är meditation, den är en dans och den är harmoni. När jag ställer mig på mattan försvinner tankarna (inte alltid) i takt med att kroppen blir varmare, hjärtat slår snabbare och andhämtningen blir tyngre. Allt som finns är positionen jag står i och andetaget jag tar. Omvärlden blir oviktig. Ibland känns det lätt, ibland jobbigt. Ibland känner jag mig stark, ibland svag. Ibland känner jag mig tillfreds och glad, ibland ledsen och irriterad. Allt medan svettpärlorna sakta letar sig ner från pannan, förbi kinderna och ner på mattan.Och det är ju ingen dålig yogastudio vi har heller! Det är en liten oas bland palmer och annan grönska, mitt i hjärtat av Ubud men borta från tutande bilar och hektisk trafik.
I onsdags (eller var det dagen innan dess? dagarna går liksom ihop) gjorde jag något extra roligt här i Ubud! Efter en härlig lunch bestående av denna smarriga currygryta på ett av mina favoritställen, Atman Kafé, begav jag mig till Sacred Monkey Forest...
...som är en stor djungel och hem för över 600 apor. Det är lätt att bli fast där inne hos aporna, jag var nog där i nästan 2 timmar! Visserligen finns det mycket att kolla på - naturen är helt fantastisk - men det är apornas charm som gör oss turister galna! Jag stundtals kiknade av skratt av att bara titta på vad de höll på med för att i nästa stund typ springa av rädsla. Vid ett tillfälle hoppade en apa upp på mig och av okänd anledning bet hen mig i armen så att det blev ett rött märke! Gah! Apan tittade så argt på mig innan jag hastigt skyndade mig därifrån. Det är mycket roligare att se på när andra turister blir attackerade. Jag höll på att kissa på mig av skratt när en stackars man hade en apa klättrandes på sig. Jag och hans fru såg förfärat på medan apan öppnade facket på mannens ryggsäck och stoppade ner handen. Frun försökte schasa bort apan från mannens axlar men apan började då slå och visa tänderna mot frun som av rädsla lämnade sin man åt sitt öde och sprang därifrån. Mannen blev så klart helt förskräckt och försökte då själv få bort apan från sig. Han lyckades inte utan apan fortsatte öppna väskan och mannen liksom sprang fram och tillbaka i parken för att försöka slänga av apan. Hahahaha!!! Det såg så roligt ut och påminde mig lite om när jag var i Kenya med min familj och mormor hade en apa hängandes i sin ryggsäck. Apan ville åt äpplet i ytterfacket, något som mormor vägrade låta ske. Istället började hon snurra runt med den stackars apan hängandes i väskan. Runt runt runt gick det ända till apan inte pallade trycket längre och slungades av. Hahaha! Jag vet inte riktigt om det var exakt såhär historien gick till, men jag såg på det som skedde ur ögonen på en 8-åring och allting kändes så himla absurt och roligt då.
Vissa apor var ju bara sååå söta, speciellt de små! Titta bara på den lilla här ovan som föräldrarna var tvungna att hålla i svansen för att hen inte skulle springa iväg.
Ok...
Nämen!!! Ögonen!!!
Meditation?
Hej på dig!
Bilden här ovan är min nr 1 favoritbild! Det var så svårt att få skärpa på bilderna eftersom de små håriga vännerna rörde på sig så mycket, men här lyckades jag faktiskt bra!
Så vad har jag mer hittar på här i Ubud de senaste dagarna, då? Svar: ätit!!! Här ovan åt jag en "hamburgare" gjord på levande föda. Gah! Så underbart!
Man kan ju inte bli annat än glad när man får in dessa konstverk till maträtter! Här ovan äter jag en typiskt balinesisk måltid som kallas Nasi Campur.
Ja ja jA! En annan god currygryta... :-)
Hittade detta fina på en anslagstavla idag! Jag behövde lite kärlek så jag tog det <3
Jag berättar mer om vad för galet jag har hittat på de senare dagarna i nästa inlägg. Nu: Njuta sönder av Balis energier de sista dagarna jag har kvar här i detta paradis.
