En resa genom Asien

Hej! Nu har ytterligare en tid gått sedan sist. Jag är tillbaka i Bangkok sedan några dagar tillbaka, men tänkte ge er en liten tillbakablick på hur jag spenderade mina sista dagar på Koh Chang. 

Skrivet tisdag 14:e februari:

Nu lämnar jag Koh Chang! Jag sitter på färjan in mot fastlandet och väntar på att vi snart ska kasta loss. Det har varit ett par underbara dagar här på ön, både tillsammans med Bastian och för mig själv. Koh Chang är så stor att stränderna, de små byarna och miljöerna skiljer sig åt mycket.

Den första tiden bodde jag och Bastian nästan så långt söderut man kan komma på ön. Vi bodde i Tarzan Bungalows (rekommenderar!) och hade Bailan Beach på några minuters avstånd från vår bungalow. Detta område är ett perfekt litet ställe om du vill ha lugn och tystnad vilket var precis det Bastian och jag ville ha. Här är stränderna små och intima, vattnet grundare och snorklingen perfekt. Restaurangutbudet är något begränsat, men maten vi åt var å andra sidan ofta helt magisk.

Efter att Bastian hade åkt rörde jag mig 2-3 km norrut till området kring Lonely Beach. Trots närheten till Bailan Beach är Lonely Beach lugnet och fridfullhetens totala motsats. Här är det istället fest fest fest som gäller, något jag inte pallade med särskilt länge. Housemusik på högsta volym kan ju vara trevligt men INTE halv 5 på morgonen. Stranden här var dock superfin och vattnet verkligen kristallklart och turkost. Kommer du hit med ett stort gäng och är ute efter fest och strandhäng är detta ställe något för dig! Dagen innan årets största fest på Lonely Beach flydde jag snabbare än jag kan säga Lonely Beach.

Mina två sista dagar spenderade jag ytterligare några kilometer norrut i området kring Klong Prao Beach. Här bodde jag i Tiger Huts, en söt liten enkel bungalow 50 m från havet. Om dagarna steg vattnet så att stranden nästan försvann, men om kvällarna sjönk det undan flera hundra meter vilket gjorde långa promenader i månens sken perfekta. 

Koh Chang får många stjärnor av mig. Mitt tidigare Thailandmotstånd har börjat försvinna, och jag kan förstå lättare nu vad det är som lockar människor att komma hit. Det är inte bara de vackra miljöerna, utan jag tror mycket beror på den thailändska mentaliteten också. Thailändarna är trevliga och tillmötesgående trots ibland väldigt begränsade engelskakunskaper. De ler och skrattar mycket. Några gånger har det hänt att jag försökt kommunicera med en thailändare och det slutar med att vi båda står och skrattar för att ingen förstår vad den andra säger. Skratt verkar vara deras lösning på alla kommunikationsproblem, och det är väl underbart istället för att bli irriterad eller arg. Vi i väst ska alltid ta allting så himla seriöst, och jag tror det är den avslappnade thailändska mentalitet som därför attraherar oss västerlänningar.