7 januari:
Dag 2! På morgonkvisten satt jag runt en liten eld med ägaren och hans fru. Vi höll alla tre fram våra händer mot elden för att värma oss från kylan. Kvinnan log och pekade skrattandes på mina händer. Jag tittade ner på mina släta, vita och rena händer. Och sedan såg jag vad hon menade. Deras händer var fårade, såriga och smutsiga av många års hårt arbete. Den här stunden blev på något sätt så himla viktig för mig. Vi lever så vitt skilda liv, och har helt olika förutsättningar i livet. Ändå fanns det absolut inga dömande blickar från deras sida.
Medan jag gick för att ta på mig mina kängor reste sig kvinnan upp. För henne väntade inga varma skor eller en härlig vandring i morgonens tidiga strålar, utan det var i flip-flops hon gick för att ta hand om sin buffel innan dagens hårda arbete på åkern väntade.
Mötet med denna fantastiskt starka kvinna och den lilla stunden vi delade av total förståelse av varandras olikheter, trots språkbarriär, är något jag aldrig kommer glömma.
Dagens vandring var på 25 km. Mestadels såg vi kilometervis långa planteringar av chili som sedan lades ut på stora plättar för att torkas. Vi såg också potatis-, ris-, agave-, pumpa-, papaya-, mint-, citron-, vitlök- och ingefäraodlingar. Den burmesiska jorden måste vara otroligt bördig med tanke på hur mycket det går att odla här!
Vi stötte bland annat på Inthafolket. Vår guide, Khin Khin, var från den lilla byn vi passerade, och hon hälsade glatt på sina kompisar när de kom gåendes längs vägen.
Jag hade många frågor och hon berättade bland annat för mig om hur man i de små byarna tror väldigt mycket på stjärnorna. När och var man föds har stor inverkan på hur ens liv kommer se ut. Man går ofta till olika spåmän- och kvinnor för att ta reda på vad som står skrivet i stjärnorna och hur man på olika sätt kan bättra på sin karma. Vid ett ställe såg vi hur lokalbefolkningen hade stöttat upp grenarna på ett boditrä (heligt träd inom buddhismen), inte för att trädet behövde stöttning, men för att människornas karma på så sätt skulle förbättras. Läs Konsten att höra hjärtslag om ni har chansen!
8 januari:
Dag 3! Den sista etappen var på 16 km, och det var ett något slitet gäng som gav sig av på äventyrets sista vandring. Natten hade lyckligtvis varit lite varmare, och jag kände mig stark och utvilad efter nästan 11 timmars sömn i en mysig stuga.
Återigen såg vi fantastiskt landskap och mötte underbara människor längs vägen. Vår tre dagar långa vandring (som gick så fort!) avslutades med lunch på ett mysigt ställe och därefter en wow-båttur till Nyaung Shwe, staden kring Inle Lake där alla hotell finns.
På kvällen möttes hela gänget upp igen och åt middag tillsammans. Jag känner mig så otroligt tacksam för mötet med dessa människor, allt jag nu vet om den ungerska regeringen och om livet i Budapest (haha), alla möten längs vägen, vår otroligt gulliga guide och allt jag fått uppleva av livet på landet. Det här var verkligen ett kliv in i den burmesiska kulturen och att leva sida vid sida med lokalbefolkningen var nästan för coolt för att vara sant. Detta är något av det häftigaste jag någonsin gjort och definitivt en av höjdpunkterna på de månader jag varit iväg! Vilken underbar start på 2017. Tack <3
