I torsdags lämnade vi fina Chiang Mai bakom oss. En bussresa norrut på ca 4 timmar tog oss till den betydligt mindre staden Chiang Rai. Med drygt 60 000 invånare utgör staden huvudstad i Chiang Rai provinsen som bland annat är hem för många stamfolk och minoritetsgrupper.
Den kalla säsongen från oktober-februari är förbi och mars månad bjuder på VARMT väder. Landskapet ser på många platser otroligt torrt ut, träden tappar sina många löv och temperaturen stiger till 35 grader om dagarna även här i norr.
Första stoppet i Chiang Rai blev på Wat (=tempel på thailändska) Rong Khun, kanske mer känt för oss turister som "The White Temple". Ett relativt nybyggt tempel som till utseendet skiljer sig åt från andra thailändska tempel. Vitt till färgen med små vita spegelbitar påsatta överallt var det då verkligen en märklig och minst ut sagt glänsande syn.
Tada! Chiang Rais kanske kändaste sevärdhet (efter Wat Rong Khun) är nog utan tvekan detta klocktorn som vid 19, 20 och 21 på kvällen bjuder på en ljus- och ljudshow. Gatubelysningen släcktes ner, klocktornet skiftade färg och ut ur högtalarna kom den mest besynnerliga musiken. Nr 1 turistfälla?
Vi besökte stans mysiga nattmarknad som var förvånansvärt stor och i jämförelse med Chiang Mais motsvarighet också rätt så billig. Mamma gick loss och köpte nya flip-flops och byxor.
Vi var tvungna att prova denna mumsiga pannkaksliknande deg gjord på svart ris och sesamfrön serverat i ett bananblad. Himla gott - den skumma kombon till trots!
Vår smarriga frukt-frukost!
Vi besökte Black House, egentligen ett helt område med 30-40 små och stora svarta hus. Om vårt besök vid det vita templet hade varit himlen var det här helvetet. Mest av allt var det bara ett helt sjukt ställe med konstig inredning, orm- och krokodilskinn på borden och djurhuvuden upphänga på väggarna. Blä! Vi gick runt på området som stora frågetecken. Mamma hittade i alla fall en fin stenring hon blev glad över! :-)
I närheten sprang vi på en ekologisk farm med tillhörande restaurang! Ett himla mysigt ställe med underbar personal, mysig atmosfär och fantastisk mat. Give Green Farm House heter stället ifall ni någonsin skulle besöka Black House i Chiang Rai och bli sugna på lite mat. Vi fick mat för fem personer, men så gudomligt gott som det var åt vi tills det inte fanns någon morgondag. Tom Kha (soppa med bas av kokosmjölk som vi fick laga på vår matlagningskurs!) och risnudlar med tofu och stekta grönsaker.
Mätta och belåtna begav vi oss till Choui Fong, en gigantisk teodling 45 minuter med bil utanför Chiang Rai. Här odlas alla möjliga sorters teblad som i den närliggande fabriken genomgår flera behandlingar och slutligen hamnar i små söta förpackningar. Mamma och jag försökte oss på ett litet "inbrott" i fabriken för att se hur processen går till. Tyvärr hann vi bara skymta de olika maskinerna innan en liten thailändare kom jäktandes och slängde ut oss. Hehe...
Vi fick smaka tre olika sorters oolongte. Söta i smaken alla tre.
På väg mot en by med olika stammar av urbefolkningen stannade vi på vägen och tog lite bilder av de gulliga ananas- och jordgubbsodlingarna. Ananas växer så häftigt tycker jag!
Vi kom till ett litet samhälle där vi fick träffa människor från olika stammar. Här nedan är bild på Long Neck Karen people som för att se vackrare ut tänjer ut sina halsar. Det är helt sjukt hur långa halsar vissa av dem har. Mamma och jag provade att sätta på oss ett halssmycke. Inte bara är de hårda och gör säkert otroligt ont att ha på sig en längre tid, utan tunga som en häst är de också! Tänk vad folk gör för att se vackra ut...
På eftermiddagen letade vi upp kaféet Cat n' a cup, ett supergulligt KATTKAFÉ! Med säkert 20-30 katter hade kaféet definitivt fler håriga och fyrbenta gäster än te- och kaffedrickande sådana. Mamma och jag drack matchalatte på sojamjölk och njöt av lite kattsällskap. Så mysigt koncept!!! Observera katten med två olika ögonfärg! Hur coolt?
Hejdå Chiang Rai och hej Lampang!!!
