Hanoi!!!! Fredag var min första heldag här i Hanoi. Började min dag med att strosa runt bland de gamla kvarterens alla gångar och gränder. Det tog det mig typ 20 minuter att gå 100 m eftersom jag stannade överallt för att titta på alla hus, tempel, mopeder, människor, caféer, butiker och gatuförsäljare. De gamla kvarteren är så häftiga och pittoreska. Gamla kinesiska influenser blandas med fransk arkitektur från kolonialtiden. Gatorna är så smala att man nog snarare kan kalla dem gångar. Ändå är trafiken pulserande och galen i detta land där trafikreglerna är till för att brytas.
Marknaderna jag har trillat över är himla häftiga. De påminner om andra marknader jag sett i Asien, men är ändå unika på sitt sätt. En massa underbart vackra blommor och fräscha grönsaker i kontrast till gatornas all smuts och skit. Och ifall jag hade behövt bli påmind om varför jag bestämde mig för att bli vegan i höstas så blev jag då verkligen det. Djurhållningen här är TORTYR.
Jag tog en tur till Vietnamese Women's Museum. Hade väl tänkt mig en någorlunda snabb visit då jag inte är en museumfantast men jag spenderade nästan 2 timmar där. Det var så intressant, lärorikt och gripande att få ta del av den vietnamesiska kulturen och lära mer om vilken ställning kvinnan har i samhället.
Nu har jag ju ingen som kan ta bild på mig längre så det fick bli en liten spegelbild inne på museét! Utrustad med hörlurar och hela kitet.
Speciellt gripande var det att få se ett inslag från gatorna av Hanoi. Om kvinnorna som säljer grönsaker på gatan, som arbetar från gryning till sen kväll för att försörja sina familjer. De bor största delen av året i Hanois storstadsmiljöer, långt borta från sina familjer och det enkla livet på landsbygden. Och trots allt deras slit har de fortfarande svårt att mätta sina barn. Ännu mindre betala för deras skolgång.
Det här är kvinnorna jag ser på gatan när jag vandrar omkring i Hanoi, som oavsett väder leder sina cyklar fyllda med frukt och grönsaker längs gatorna eller bär på sina stora korgar med mat. Det blir så himla påtagligt och nära på något sätt. Deras hårda och slitsamma liv står i kontrast till mitt lätta. Främst av allt får jag dåligt samvete. Varför ska jag ha så mycket när de ha så lite? Och varför kan jag inte till fullo uppskatta allt det jag har när jag ser hur hårt livet kan vara?
Det finns ett ställe här i Hanoi där tågrälsen går rakt igenom ett bostadsområde. Utmed rälsen lever människorna sina vanliga liv. Någon höll på att laga lite mat i en kastrull medan jag gick förbi och inne i ett av husen stod en kvinna och fönade håret. På vissa ställen är vägen så smal att när ett tåg passerar gäller det då verkligen att hålla sig inomhus och inte vara gåendes längs rälsen. Klämrisk stor.
Tempel. Tempel. Tempel. I varje hörn gömmer sig de små juvelerna. Det ena finare och mer utsmyckat än det andra. Jag går in i nästan vartenda jag ser. Och jag som kände mig mätt för länge sedan på Asiens alla tempel...?!
Det är så fascinerande att se hur stor del religionen upptar av vietnamesernas liv. Jag förundras över hur mycket pengar som skänks till omvårdnaden av templen, alla gåvor som skänks och hur vördnadsfulla de alla är inför Buddha. De verkar allihop ha en så personlig koppling till Buddha och religionen som är fin att se. Ibland känner jag mig dock nästan lite malplacerad vid alla tempelbesök. Som att jag inkräktar på någons privatliv.
Fortsättning följer...
