Tisdag och resdag. Klockan ringde 05:30 och pigg som en lärka (som jag alltid är tidiga morgnar...) steg jag upp och gjorde mig i ordning. Satt därefter och väntade i nästan 50 minuter innan en man på motorcykel kom och hämtade upp mig. Bussen var därefter 1,5 timme försenad från Hanoi. Förvånad? Nej. Asien i ett nötskal.
Resan tog ca 6 timmar och vid 2-tiden var jag framme i Sa Pa som tillsammans med de kringliggande små byarna är hem för många olika etniska minoritetsfolk. Staden är belägen 1650 m ö h i norra Vietnams vackra bergiga område inte långt från den kinesiska gränsen.
Det var synen av en blå himmel som mötte mig när jag steg av bussen. Det och ca 20 kvinnor i traditionell klädsel som kom springandes mot bussen likt en stor lejonflock ute efter sina byten. Alla erbjöd de mig att komma och bo hemma hos dem. Helt vimmelkantig från en lång bussresa och chockad över alla plötsliga intryck visste jag knappt vad jag ska ja till. 5 minuter senare hade jag bestämt med en liten (bokstavligen väldigt liten och kort) gullig kvinna vid namn Mamanhu att jag skulle få komma och bo hos henne och hennes familj i deras lilla by.
Sagt och gjort. Vi begav oss upp bland bergen på en ca 3 timmar lång vandring med Mamanhus by som slutdestination. Vi vandrade i sååå vacker natur. En del påminde mig om mitt älskade Burma och livet på landet jag fick uppleva där... Vi passerade pittoreska byar, barn lekandes längs vägkanten, bufflar, grisar, höns, risodlingar och små fallfärdiga ruckel till hus. Wow! Solen sken, himlen var blå och svetten lackade. Det var helt underbart fantastiskt.
Här är Mamanhu! Hon tillhör H'mong folket och hennes klädsel är den traditionella. Allt hon har på sig har hon själv tillverkat och broderat. Imponerande! Jag ställde så klart tusen frågor och Mamanhu försökte svara så gott hon kunde. När hon var i min ålder hade hon redan gift sig och fått sin första dotter. Idag, vid 40 års ålder, är hon mamma till tre barn. Hennes äldsta dotter är 18 år och har redan en son på 1 år. Tydligen är det vanligt att gifta sig redan i 15- eller 16-årsåldern och få barn något år efter det. Wow... så tidigt!!!!
Jag hade gärna fortsätt vandra men solen var påväg ner när vi nådde Mamanhus by. Hennes man hälsade mig välkommen med ett brett leende och deras 2-årige son sprang och kastade sig om armarna på Mamanhu när vi kom innanför dörren.
Mitt hem för natten! En trähydda med hårt stampat jordgolv.
Vi lagade mat tillsammans. Jag fick i uppgift att skala potatis och hacka grönsaker. Mamanhu blandade samman allting till en röra och rullade därefter vårrullar som hon stekte på den öppna spisen. Till det åt vi ris (såklart), ärtor, svamp och potatis kryddat med en del chili. Allting hade kokats till perfektion i grytan över elden. Det var verkligen sååå gott! Till efterrätt bjöds det på risvin. Jag drack i godan ro, inställd på att risvin är gjort på... ris??? Vad jag senare har börjat misstänka gör mig illamående så fort jag tänker på det. Ni kan ju själva googla... (eller använda Ecosia sökmotor som planterar träd med delar av sin inkomst!)
När det var dags att sova fick jag en egen säng (!) och två filtar mot kylan. Jag låg förvånansvärt skönt i min varma säng. Däremot vaknade jag 00:49 av att tuppen gol. Ska inte tuppar gala kl 7??? Det måste ha vart något fel på den här tuppen för jag vaknade igen vid 3 och 5 av att han skulle hålla på och gala. Galning till tupp!
Morgonen kom och jag vaknade av att Mamanhu satt och stekte pannkakor vid elden. Pannkakor, omelett och banan bestod frukosten av. Ingen frukost jag hade valt själv men när jag såg hönorna gå omkring utanför huset och jag visste att allting var närproducerat kändes det lite bättre.
Tyvärr möttes vi av ett tjockt dimtäcke när vi kom ut genom dörren. Vi såg inte mycket längre än kanske 40 m framför oss. Tråkigt! Vi begav oss ändå ut på en ca 2,5 timmes vandring bland de kringliggande byarna och alla risfält. När vi skulle gå ville Mamanhus 2-årige son följa med. Och visst fick han det! Hon band bara fast honom på ryggen med en liten sele och där bak satt han hela turen nöjd och belåten.
Längs vägen fick jag ett litet ormbunkehjärta av Mamanhu som hon snabbt flätade samman. Så fint! Hennes som blev avundsjuk så hon gjorde ett till honom också. Haha!
På eftermiddagen var turen slut och vi sa hejdå. Jag ser ut som en jätte i jämförelse med Mamanhu och hennes man!!!
