Sjukhusvistelse
Kategori: Vietnam
Den här resan är då verkligen det galnaste jag någonsin gjort på så många olika sätt. Jag har varit med om ALLT känns det som...
I tisdags hoppade jag på nattåget från Ninh Binh till Hué. Jag hamnade i den minsta tågkupén ni kan tänka er. Den var inte större än 2x2x2 och till för 4 personer. Kaos. Jag och en annan tjej klev på samtidigt vid 22:30 och då låg redan två män och sov på de nedre bäddarna. För att komma upp i de övre sängarna var man tvungen att utföra cirkuskonster. Någon stege upp fanns inte. Haha... Det är tur att jag inte är längre än 167 cm för det var precis så att jag kunde ligga raklång. Det märks att vietnamerserna är ett småväxt folk.
Dagen spenderade jag liggandes i sängen med de värsta magsmärtorna någonsin. Jag låg och vred mig i sängen, svettades och kramade kudden. Till slut bad jag hotellpersonalen ringa efter en taxi. Kom in till akuten och fick hjälp direkt. Blev påklädd dessa hemska rosa sjukhuskläder och fick en säng (sängen var ca 150 cm lång och jag låg med fötterna utanför för att få plats... haha) mitt i akutmottagningen. Hade en hostande man till vänster om mig och en spyendes sådan på min högra sida.
Varken sjuksköterskorna eller doktorn kunde någon vidare engelska, men de förstod i alla fall stomach pain. De tog blodprov och gjorde ultraljud på mig innan jag fick dropp, smärtstillande och antibiotika. Fy helskotta vad ont det gjorde. Vaknade mitt i natten av att någon SKAR i min mage. Så ont gjorde det. Kunde knappt andas.
Ett tag var jag orolig att jag skulle behöva åka hem till Sverige men det visade sig att jag "bara" hade fått enterit, en relativt vanlig sjukdom bland turister. Det är en inflammering i tunntarmen som antagligen är orsakad av något jag ätit/druckit men som jag nu får medicin för. Jahapp... då har jag haft det också! Nu räcker det med sjukdomar.
Haha! Här mådde jag inte bra alltså. Hade orutinerad nog tagit med mig hela ställningen till droppet in på toaletten, magen gjorde ont, var vimmelkantig på grund av allt smärtstillande jag fått och håret stod på ända. Är man inte sjuk när man kommer till sjukhuset blir man då det av att vistas i de miljöerna!
Spenderade totalt nästan två dygn på sjukhuset innan jag äntligen blev utskriven på torsdagseftermiddagen. Då var jag smärtfri och mådde mycket bättre. Åkte direkt tillbaka till mitt hotell. Hela kvällen och dagen därpå kom hotellpersonalen upp till mitt rum, gav mig bananer i mängder, kvällsmat, frukost och lunch. Jag har bara legat här i sängen och fått värsta lyxmåltiderna serverade mig. Helt fantastisk personal. Ägarinnan kom till och med förbi sjukhuset för att kolla till mig. Så gulligt!
Och alla dessa söta människor som har tagit hand om mig på sjukhuset. Främlingar har kommit med vatten till mig och familjen som hade sin pappa och syster inskrivna bredvid mig gav mig mat, pysslade om mig och hjälpte mig översätta. Såååå snälla! De har verkligen visat mig hur enkelt det kan vara att göra stor skillnad för någon annan, och det är något jag själv också vill börja göra mer av. Tack snälla människor <3
Dessa brickor får jag upp på rummet stup i kvarten! Alltsåååå!!!
Igår låg jag i sängen hela dagen men idag har jag vågat mig ut på en liten runda i Hué. Små steg. Solen sken och jag tog mig bort till en stor marknad. Älskar marknader. Köpte med mig mango hem som jag sitter och äter i sängen nu. Tar någon natt till här i Hué innan jag åker vidare.
Just nu står vila på schemat. Vi hörs!
Carina säger:
Skönt att du är bättre nu😄
Ta hand om dig!
Härligt att höra att det finns så många omtänksamma människor.
Kram❤️
Anonym säger:
Stackars Linnea❤ Vad skönt att du mår bättre och att du hade fina människor runt omkring dig.Kram!
Stephanie säger:
Glömde ju skriva namn till förra inlägget😜 Stephie (Basses syrra)
Kaka säger:
Omg! Linnea var försiktig kram!
Anonym säger:
Så snälla och gulliga dem var som hjälpte dig. Blir alldeles varm av känslor.